Första paketet om ekonomisk styrning (sexpacket)

Till följd av den ekonomiska krisen beslutade EU:s medlemsstater att ändra Maastrichtkriterierna och anta sex nya rättsakter, det så kallade sexpacket.

Sexpacket består av bestämmelser för att stärka och genomdriva övervakning av nationella budgeter, minska den makroekonomiska obalansen i euroområdet, göra det enklare att jämföra de nationella budgetarna och påskynda och förtydliga förfarandet vid alltför stora underskott.

På så vis har medlemsstaterna försökt att stärka marknadens förtroende för de statsobligationer som EU-medlemsstaterna ger ut.

De gröna anser att EU måste sänka arbetslösheten i länder med underskott och möjliggöra löneökningar i länder med överskott.

Detta skulle kräva en samordnad ekonomisk politik. Vi hävdar att Maastrichtkriterierna har visat sig vara verkningslösa i fråga om att förutse och lösa eurokrisen.

Kommissionens lagförslag kommer inte att råda bot på underskottet. Delar av paketet innebär snarare mer av den åtstramningspolitik som medlemsstaternas regeringar tillämpar på mellanstatlig grund.

Andra delar av sexpacket medför en förbättring av övervakningen av finanserna, en ökad medverkan av arbetsmarknadens parter och blygsamma steg i riktning mot en europeisk samordning av de nationella budgetarna.

De gröna lyckades dämpa paketets nyliberala, procykliska tendenser på åtskilliga områden.

Vi krävde att de åtgärder som ingår i lagstiftningen inte får strida mot de grundläggande rättigheterna och att de måste respektera nationella kollektivavtal.

De nationella parlamenten kommer att ha ökad medbestämmanderätt och därmed kunna kontrollera sina regeringar i högre grad.

I rekommendationer från rådet till medlemsstaterna tar man hänsyn till negativa ekonomiska spridningseffekter.

Vi drev också igenom att ekonomiska cykler ska beaktas i utvärderingarna, vilket mildrar vissa punkter i förordningen om skuldminskning för medlemsstaterna.

De gröna kunde inte ändra den allmänna inriktningen i tre texter i paketet.

De ansvariga ledamöterna i EPP-gruppen och ALDE-gruppen kunde i fråga om kravet på ytterligare åtstramningar hänvisa till stödet från sina grupper, trots lågkonjunktur i många medlemsstater.